Jag flyttade in här i december 2010.. Sen dess har jag flyttat runt mina lådor och grejor från det ena hörnet till det andra.. Först tömma vinden så man kunde riva väggar och göra nytt golv och delvis nya väggar.. Sen upp med symaskinerna och alla tyger och en hel del annat så att stora rummet härnere kunde tömmas.. Soffa i garaget och nu är nytt trägolv lagt och liten kakelugn installerad.. Nu är det diskmaskin i köket som fattas sen ska jag avsluta mina projekt för i år.
Jag börjar tröttna på att bo i ett flyttlass. eller i ett renoveringshem.. men sakta sakta blir det här mitt hem.
Valparna bodde ett par veckor i hage under TV;n men nu är dom utflyttade i köket pga att de börjat äta riktig mat och då kan man inte längre sova i samma rum.. Tillsvidare väljer jag att sova härnere.. Har bredare säng här.. och Bella vill sova  i samma rum som jag och då är vinden utesluten..
Nu är två valpar bokade.. men två kvar som behöver hem.. Calvin och Carmen.. Jag gråter inte om en av dem blir kvar.. för de är alla lika lovande.. men båda kan jag inte behålla..
Nåja.. det är 4 veckor kvar tills de är leveransklara.. och mycket hinner hända tills dess..

 
 
_När jag sitter och tittar på mina nu snart 4 veckor gamla valpar så känner jag mig så lyckligt lottad som får ha sånt i mitt liv. De är bättre än TV och får mig att må så bra.

Har de senaste dagarna haft anledning att fundera över hur svårt det är att våga vara sig själv och stå för den man är. Har länge hållit låg profil och försökt se det positiva i livet och nu börjar det ge resultat. Jag får massor av positiv feedback från mänskor som uppfattat hur rakryggat och ärligt jag står och hur jag trots allt negativt som förekommer inom hundvärlden vägrar gå med i smutskastandet.  . Jag kan helt enkelt inte se nåt positivt i att prata illa om andra.. eller försöka göra nån annan illa.. Det ligger helt enkelt inte för mig..

För länge länge sen.. nyinflyttade på en liten bruksort i Finland, fick jag dagliga rapporter av en tjej om att nu pratas det si om mig.. och nu pratas det så.. Jag lyssnade ett par dar.. sen sa jag till mänskan ifråga: Jag tycker synd om dem som måste fylla sitt tomma liv med att prata om andra.. och jag håller fast vid det. Det må noteras att sen fick jag inga rapporter längre..

Jag ansvarar för det jag gör och det jag säger.. Nån kan välja att vara elak mot mig eller göra annat negativt mot mig.. Jag ansvarar alltid ändå i slutändan för hur jag reagerar. Man har alltid alltid ett val.. och jag väljer att INTE göra nån illa om det bara är möjligt att undvika. Har sist och slutligen insett att var och en gör så gott den kan med de förutsättningar den har just då.. Alla gör säkert så gott dom kan. Resultatet blir ibland därefter. Det är därför jag kämpar varje dag med att bli bättre.. för trots goda avsikter så händer det ju ibland att jag ger svar på tal.
 
Världen är som en spegel.. Det du ger ut det kommer igen, om inte förr så senare. Jag vill hellre ha positiv feedback men för att få det så måste jag ge ut positivitet. Jag gör så gott jag kan .. enligt Leo Buscaglia.. som var en av de första bra böckerna om positivt tänkande jag läste..