Har de senaste 2 åren ungefär hållit distans till en mänska som har ett lite avigt sätt att kommunicera. Allt är utåt sätt så trevligt och snällt men känslan av att bli tillplattad, sänkt.. finns hela tiden där. Det är inget man kan ta på.. inget man kan säga att du sa si eller gjorde så.. men det finns där.. Hela tiden den där känslan av att bli förklarad oduglig.. Hela tiden kommentarer om att andra minsann också tycker si eller så.. Utåt sett och inför andra är det pluttinuttigt.. men undertonen finns där.. Så nu håller jag distans.. ordentlig distans ett tag..
Att man blir så feltolkad.. att ett tack förvandlas till skryt.. bla.. är inte kul att få höra.. Det är liksom så utanför min tankevärld att jag inte ens vet hur jag ska bemöta det.
Den kommentaren fick jag och det säger nog mer om den som sa det, än det säger om mig. Livet är för kort för att reta upp sig på mänskor som inte är raka i sin kommunikation.. Det finns så många trevliga mänskor man kan ha kontakt med.. Mänskor som tror på en och ger en energi..
Jag har aldrig varit osams med nån.. och tycker att det här är väldigt obehagligt.. tycker att man kan prata igenom och komma överens.. men si nej det går inte.. och då får det vara.. Det är synd.. men nu måste det vara så..