Söndag är vilodag.. tid för reflektion.

Så ska det vara också.. men det har många glömt. De stressar på från morgon till sena kvällen vareviga dag .. och glömmer att ta paus.. Jag gjorde likadant.. men nu får jag ta alla de pauser jag hoppade över.. ta dem alla efter varandra.. och jag hade nog hellre varit frisk och jobbat än varit sjuk och ledig. Det är lätt att vara efterklok. Önskar jag hade vetat det innan.. att man intfree ska jobba när man har ont.. att man har rätt att sjukskriva sig när man är trött.. att man inte måste pina sig tills man inte längre vet om att man är slut.. att man kan be om hjälp.. Men det visste jag inte..
Pratade med en vän idag.. som insett att hans äktenskap är över.. att frun gått vidare.. hittat en annan och att han står ensam kvar. Inte lätt att bli lämnad. Det är i såna situationer man behöver vänner.. Vänner som tror att man kommer att klara det.. att man kommer att landa på fötterna och inte gå under.. Ensam är inte alltid stark.. och vilken lättnad det var den dag jag insåg att jag inte måste klara allt själv.. att jag kunde be om hjälp.. och att ingen föraktade mig för det.. tvärtom.. så fick jag förståelse och vänskap.. och det gjorde att jag kände mig stark.. trots att jag bett om hjälp.. konstigt.. men man blir på nåt sätt mer nåbar och tillgänglig om man kan erkänna att man behöver hjälp.. att man inte är en superman eller superkvinna. Man blir approachable.. hittar inte nåt svenskt ord..