Har de senaste dagarna haft anledning att fundera över hur svårt det är att våga vara sig själv och stå för den man är. Har länge hållit låg profil och försökt se det positiva i livet och nu börjar det ge resultat. Jag får massor av positiv feedback från mänskor som uppfattat hur rakryggat och ärligt jag står och hur jag trots allt negativt som förekommer inom hundvärlden vägrar gå med i smutskastandet. . Jag kan helt enkelt inte se nåt positivt i att prata illa om andra.. eller försöka göra nån annan illa.. Det ligger helt enkelt inte för mig..
För länge länge sen.. nyinflyttade på en liten bruksort i Finland, fick jag dagliga rapporter av en tjej om att nu pratas det si om mig.. och nu pratas det så.. Jag lyssnade ett par dar.. sen sa jag till mänskan ifråga: Jag tycker synd om dem som måste fylla sitt tomma liv med att prata om andra.. och jag håller fast vid det. Det må noteras att sen fick jag inga rapporter längre..
Jag ansvarar för det jag gör och det jag säger.. Nån kan välja att vara elak mot mig eller göra annat negativt mot mig.. Jag ansvarar alltid ändå i slutändan för hur jag reagerar. Man har alltid alltid ett val.. och jag väljer att INTE göra nån illa om det bara är möjligt att undvika. Har sist och slutligen insett att var och en gör så gott den kan med de förutsättningar den har just då.. Alla gör säkert så gott dom kan. Resultatet blir ibland därefter. Det är därför jag kämpar varje dag med att bli bättre.. för trots goda avsikter så händer det ju ibland att jag ger svar på tal.
Världen är som en spegel.. Det du ger ut det kommer igen, om inte förr så senare. Jag vill hellre ha positiv feedback men för att få det så måste jag ge ut positivitet. Jag gör så gott jag kan .. enligt Leo Buscaglia.. som var en av de första bra böckerna om positivt tänkande jag läste..